Debatt: När engångsintäkter blir en dyr affär

Mats Gerdau skriver att hans viktigaste uppgift som kommunstyrelsens ordförande är att ”hålla
hårt i skattebetalarnas pengar”. Frågan är om kommunens beslut de senaste tio åren verkligen lever
upp till den ambitionen?

Det finns flera exempel på dåliga och kortsiktiga affärer som vår kommunledning genomfört. Ett
av de mest flagranta exemplen är utförsäljningen av kommunens skolor, förskolor och andra
samhällsfastigheter. År 2014 såldes 39 fastigheter till Rikshem för 1,8 miljarder kronor och 2016
ytterligare 15 fastigheter till Hemsö för drygt 600 miljoner. Affärerna gav stora intäkter men
kommunen behövde fortfarande lokalerna och hyr därför tillbaka dem genom långa och dyra
avtal. Avtalen för de stora skolorna är exempelvis på 20 år.

Nya Stavsborgsskolan har plats för cirka 1 200 elever men har knappt hälften så många elever
idag. Även nya Ektorps skola är halvfull med stora tomma ytor som kommunen betalar omkring
21 respektive 29 miljoner kronor om året för i hyra. De båda avtalen löper i 25 år och innebär
kostnader på över 1,2 miljarder kronor – innan framtida hyreshöjningar räknats in.
Samtidigt står omkring 1700 skolplatser tomma på östra Sicklaön. Kommunen fortsätter att
betala omkring 20 miljoner kronor om året till Rikshem för Skuru skola fram till 2034, trots
beslut om att skolan ska stängas.

Kommunens revisorer lät revisionsbyrån EY granska affärerna. De ifrågasatte att inför
försäljningen till Rikshem jämfördes aldrig kostnaden för att hyra tillbaka fastigheterna med
alternativet att behålla dem. EY pekade också på den uppenbara risken att sådana affärer blir
dyrare över tid eftersom privata fastighetsägare har högre avkastningskrav än kommunen.

Redan 2020 varnade dessutom kommunens egen skolledning för att överskottet på skollokaler
krävde en översyn. Rekommendationen var att lokaler som inte behövdes borde avvecklas. Trots
det beslutades året därpå att bygga nya Ektorps skola.

Mats Gerdau lyfter gärna kommunens överskott på 4,5 miljarder kronor under tio år. Men ett
överskott visar bara en del av den ekonomiska verkligheten. Minst lika viktigt är vilka framtida
kostnader kommunen har bundit upp sig till genom långa hyresavtal och växande skuldsättning.

Kommunens egen långtidsprognos visar att lånebehovet ökar kraftigt de kommande åren. Högre
skulder innebär högre räntekostnader och mindre utrymme för skola, omsorg och annan välfärd. Att samtidigt vara bunden till dyra hyreskontrakt för halvtomma lokaler är knappast ett uttryck
för ekonomisk framförhållning.

Ingen ifrågasätter att Nacka behöver investera i skolor, äldreboenden och infrastruktur. Men det
är skillnad mellan att investera klokt och att sälja ut strategiska samhällsfastigheter för att sedan
hyra tillbaka dem till betydligt högre kostnad under årtionden. Att ifrågasätta affärer som binder
upp skattebetalarna i miljardkostnader är inte oansvarigt – det är precis den granskning som god
ekonomisk hushållning kräver.

Om kommunledningen verkligen vill hålla hårt i skattebetalarnas pengar borde den också
redovisa den fulla kostnaden för och nettoeffekten av de beslut som fattats. Engångsintäkter är
lätta att visa upp. Men utfallet av lokalkostnaderna för kommunens omfattande hyresåtagande
borde också redovisas – kostnader som Nackaborna kommer att betala under många år framöver.

Caroline Dickson
Kristina Granlund

Den här repliken till Mats Gerdau har publicerats i NVP.